Lång historia. varning för plötslig trötthet, yrsel och/eller andnöd

My surreal afternooon

Just efter redovisningen av självporträttet som konstigt nog var mer min mamma än mig så var tanken att jag skulle åka med sören till gbg varifrån jag brukar få tag i direkt buss eller tåg till jönkan där jag tänkte påbörja mitt höstlov som började idag. i eftermiddags.

Anyway så skulle han sitta i möte till iaf kl 8 ikväll. och om han kände sig för trött då så åker han inte försen imorn!
det tyckte jag var en dålig plan så jag ville hem nu nununu! panikköpte biljett över nätet, hann inte skriva ut nått men tog beställningsnummret och rusande iväg.

Till historien hör att jag inte fungerar alls särskilt bra under stress. tokjävla skitdåligt faktiskt.
flygande fläng
kom på första bussen iaf och åkte till första stoppet; Brohögen! två mil ut i buskaget.
Till historien hör väl kanske att när jag reser sådär knorvligt så har jag väldigt svårt att orientera mig rätt. mest hamnar jag någon helt annanstans. det är ett handikapp!
inget lokalsinne och svår diskalkyli på det och dåligadåliga stressnerver... ickeoptimal kombo.
så jag tar med mig en blindkäpp för att underlätta. japp
dessutom är folk så fina å hjälpsamma.
win win faktiskt.

Uddevallabussen dock köper inte alls att jag inte har en biljett. bara ordernummret. tydligen räcker inte det så han säger åt mig att gå av hans buss och är onödigt elak i ordvalen.
så där står jag. långt ut i skogen som mörknar fort och vet inte åt vilket håll som är hem men att det är flera mil bort.
synskadad och allt! Jag tar detta oerhört personligt.
och han slängde ut mig!
jag blir ju förtvivlad. missade ju hela schemat och kommer inte hem! och är skällen på. och fattigare helt i onödan. det var mycket.
sitter i en busskur och gråter när den tidigare busschaffisen stannar till och säger att han gärna skjutsar tillbaka mig. han är himla snäll och säger att uddevallabussgubben var ond på alla sätt å vis.
dessutom ringer han sj å säger till på skarpen. fint

så det var den dyra resan ut i buskagen och tillbaka...

Jaja väl tillbaka så hjälper snällabussgubben mig av med mina väskor och önskar mig lycka till. fint.

Dock hittar jag min ytterdörr vidöppen när jag kommer tillbaka. bovar och banditer i min lägenhet.
!
Vad gör man i dessa situationer?? jag jag står rödgråten med blindkäpp och ropar in ett halvhjärtat Hallå.
(är detta ett bra sätt att hantera surrealismen i sitt vardagsliv?)
Hejhej hör jag boven säga och jag går in. hejhejjet kändes ändå avväpnande på ngt vis.
exakt hur jag tänker vet jag inte.
killen bakom min soffa är helt grönklädd och jag frågar vem han är.
(inte vad han pysslar med, vilket i efterhand skulle ha passat bra in där)
varpå han presenterar sig och allt skulle ha varit helt normalt om det inte hade varit så konstigt.
jag sköljer några vindruvor.
förvirring
Men han visar sig snart vara en montör av något slag. en helt oktrevlig montör som monterar in bredband till mig.
jag fick ett brev om att detta kunde inträffa snart i måndags. men det har hänt mycket sen måndags så det var som bortblåst.
nu pratar jag med Oscar iaf och väntar på besked från sören.
evetuellt tills imorgon. men då ses vi jönnet.
puss

Det har med giraffer att göra

Tänker på en god vän när jag ser denhär bilden. :)
det har med giraffer att göra fast på eget vis.
skulle man kunna kalla det.
vi fick alltså vår höstsession ändå när man tänker efter.

drar ni parallellen? :D

Är vi inte som två magnifika lysande björkar? ska hälsa på dig snart.
pussokram alla

Tänk vad lite uppmuntran kan göra

Det har varit en jönsig vecka på många sätt. Kände mig helt slutkörd.
Det är inte ett lätt jobb.

Och posten är skitdum! tokjävla skitdum.

Sen hade jag mitt karriärsamtal och redovisning av veckans projekt
och då verkar det som det enda huvudet i väggen var mitt eget.
Hastig utryckning och uppryckning. Då ljusnar det.

Här får ni Dalsland iklädd guld till exempel.
Så går det! tänk på det! :D

Samtidigt som jag tvättar händerna med tvålen, tvättar jag tvålen med händerna, tänkte hon för att få lite jämvikt i tillvaron

Efter en eländig vecka och dålig dag så lämnade jag mina syntetiska öron och gick ut till hösten.

Kom då att tänka på mina och Nais nästan årliga höstfotosessioner. Dom brukade vara fina.

Iallafall så tänkte jag plocka med mig några av de tjusigaste löven när en liten tiger dyker upp. En höstfärgad katt som vill leka och bli klappad på. klart hon blev. Och glad blev jag!

Det var ett helt magiskt ögonblick att sitta bland höstlöven i höstsolen med höstkattspäls mellan fingrarna.

Kanske att jag hallucinerar fram alltihop tänker jag.. För jag har ingen kamera med mig att föreviga ögonblicket och inga andra är ute just nu just här och ser just detta hända.
Försöker övertala mig själv att det säkert är bäst så på något poetiskt vis.
att minnet bara kommer finnas i mitt huvud.

Går sen in med mina löv efter mycket mys och lek med min hösttiger.

ser kameran ligga bredvid öronen......

Världens tur nog möts jag av tigern igen liggandes bland löven och jag kan föreviga henne. :)
Fick en hel höstsession där hon showar och klättrar i trän.
såklart heter hon Linnea.

Hur mjuk ska en avokado vara innan man biter i den?

Ja det är ett hallon på bilden. Men frågan om avokadon kvarstår.

Koder alltså.
Tänk på koder en sväng.
först är det snävt å komplicerat.
Tänk sen på det ett tag till... då djupnar det!
Rättså fort är Allt koder! hela livet är byggt på koder! eller?

välj sen en egen ingång i kodernas värld. vad intresserar dig? eller vad är rätt trist? försök göra det snävt och torrt. det är viktigt. eller?
försök också att ifrågasätta dig själv och varje steg du tar.
tänk sen helt om en sväng.
prova begränsningar. väg syften. vad vill du säga? hur? och med vad?
prata med någon som du inte helt förstår.
ifrågasett sedan detta. eller??
tvärtom kanske? gör det i tejp! ska den vara genomskinlig? måla den i färg!
säger den nått nu? hur känns det?
tvätta nån annans potatis och ät pannkakor.

intag sedan socker i riklig mängd.

Gå på brofest vid blåhuset. ät äpple och drick vin i internationellt sällskap. lär dig förolämpa någon på franska och presentera dig som nått snuskigt på holländska.
Varför inte!

visst är älgar rätt konstiga?

Sommarens sista bild var detta. som jag ser det.
och plinga mig änglor när det går.
puss :)

"undvik inte misstag, det är ett misstag"

Det finns apor på de japanska öarna som äter potatis.
Från början åt de bara de bitar som inte var jordiga, sedan tappade en apa, kanske av misstag, sin potatis i vattnet och kunde i fortsättningen äta hela potatisen.
Alla apor på den ön lärde sig snabbt att tvätta sina potatisar, inget konstigt alls, men efter ett tag började apor på öarna runtikring också tvätta sina potatisar Trots att apor inte kan simma.
Det finns ett pris utfäst för den som kan förklara hur det gick till.
Många fiskstim vänder också riktning samtidigt.
Wolfgang Pauls upptäckte redan 1925 att vissa subatomära partiklar genast vet vad andra gör även på enorma avstånd, något som bekräftas på 1990-talet i laboratorium.
Vi tvättar bara våra potatisar samtidigt.

pling

Vet inget, se. Tänk inget, känn

That´s life in art-school.


Men se för fan till att äta.
Hade en laboo-dag idag