
Jag har ägnat åtskillig tid åt att fundera över vad mitt arbete handlar om och varför jag håller på.
Jag har inte funnit något svar. Eller så har jag funnit alldeles för många, vilka alla kan vara sanna trots att de ofta är helt motstridiga.
Kanske handlar det om ett behov av tröst, en flykt, ett kall, eller en sinnesförvirring som jag borde söka hjälp mot?
Jag vet inte.
Jag har bestämt mig för att inte lägga mig i det.
För jah vet ju att det handlar om något absolut livsavgörande och konstant pågående som har med mitt liv att göra. Med livet att göra, inte bara mitt.
Att skapa mening, att våga vara mitt i, att utsätta sig för det svåraste och att ge det en form. Ge det den form det har. Att lyfta det ut ur en härva av möjligheter och göra det synligt för andra.
Flytta det från en verklighet, som kanske bara är min, till en annan verklighet, som jag kan dela med andra. Kanske, kanske.
Det kan jag aldrig veta. Det kan jag inte begära. Men hoppas kan jag.